Arkiv för kategori ‘ADHD’
Du bläddrar just nu i arkivet för kategori ADHD.
29
Apr
2009
Tillfälligt avbrott
Under sommaren kommer bloggandet att ske i en annan blogg. Jag har haft såväl skrivarsvackor som läsarsvackor under en längre tid, mycket beroende på min stundande np-utredning i Värnamo.
Någon gång i juni påbörjas utredningen som ska utröna huruvida jag har ADHD med drag av Aspergers syndrom – eller tvärtom – och det ska bli… spännande. Kanske har jag bara en släng av influensa, vem vet?
Tills vidare nås jag på: [klicka på bilden]
29
Jan
2009
Mer än bara en fotnot
Det står en fot i vasken. En grön fot. Typ en julgransfot. Eller… ja, det är faktiskt en julgransfot. Om man känner mig så är det inte alls konstigt att det i slutet av januari står en julgransfot i vasken; faktum är att det i så fall är mycket märkligare att foten inte sitter kvar på granen, och att granen inte står kvar i TV-rummet. Det är konstigt.
Efter förra julen hittade vi julprydnader och dekorationer lite här och var, långt in i augusti, långt efter vårt julfirande. Ja, faktum är att det ju snarare var närmare stundande julfirande än föregående julfirande.
Hänger ni med? Om inte, så gör det inte så mycket. Jag kan berätta mer om det någon gång i nästa vecka. Eller till våren. Troligtvis står den där julgransfoten kvar i vasken, i väntan på att någon ska blaska den ren och förpassa den till källarförrådet.
Jag är inget vidare på fotarbete. Så är det bara.
20
Jan
2009
Tack som fan, knäppgökar!
Det här inlägget tillägnar jag en massa trevliga och roliga och empatiska och godhjärtade människor som tillsammans utgör hjärtat av adhdforum.se. Det är såna här människor som egentligen skulle finnas inom vårdapparaten, ni vet den där omtalade apparaten som ska ta hand om oss när vi mår dåligt.
Måhända fungerar vårdapparaten ganska bra på sina håll, men maskineriet börjar bli gammalt och slitet, det rasslar och låter illa och många delar borde ha bytts ut för länge sen.
Dessvärre har nog garantin på den här apparaten löpt ut för länge sen och har samma värde som den där vårdgarantin det så vackert talas om. Ja, jag ironiserar, för de flesta av oss vet ju att den inte finns på riktigt, åtminstone inte inom psykiatrin.
Men, åter till ämnet: Tack igen, tack som fan, alla ni medgalningar, alla bokstavsberikade och ADHD-begåvade, dampiga, ofokuserade, rastlösa; och tack alla ni med bonusdiagnoser såsom aspergers syndrom, tourettes, OCD och gud-vet-vad som lär både oss och andra att vi egentligen är precis som alla andra – bara lite annorlunda. Vi är inte konstigare än tanten som sitter i kassan på Konsum eller snubben som läser av el-mätaren eller snuten som ber oss att andas i alkoburken eller gubben som chefar på bankkontoret hemma… Ja, faktum är att vi finns representerade inom i stort sett alla områden. Och vi är inte knäppare än andra, och om vi är snäppet värre så har vi i alla fall papper på det.
Jag nämner inga namn här, eftersom glömska är ett stort problem när vi snackar neuropsykiatriska funktionshinder och ni kan hoppa upp och sätta er på att jag skulle glömma alldeles för många.
Och tack till dig. Ja, just DU. Du vet nog att det är dig jag syftar på och jag tycker att du ska suga åt dig lite extra och sträcka på dig.
Du.
Tack. Som fan.
12
Jan
2009
22
Dec
2008
Hämnden är ljuv
Ja, men vi har väl alla en släng av ADHD? eller Vi är nog lite aspiga, allihopa! Känner du igen kommentarerna och har du tröttnat på att din omgivning ständigt nedvärderar dig med dylika fraser?
Då har vi medicinen som (kanske) råder bot på problemen!
Först och främst gäller det att försöka ha en dialog med idioterna som kommer med de här korkade kommentarerna. Snacka med dem. Förklara att du inte uppskattar att nedvärderas på det viset! Om de är dina vänner eller föräldrar eller partners värda namnet, då kommer de att lyssna och förhoppningsvis upphöra med sina lustigheter.
Dessvärre vet vi ju att alldeles för många inte lyssnar på det örat, utan fortsätter att rapa ur sig dumheter, och det är då det är dags att inse fakta – och slå tillbaka!
Hårt. Skoningslöst.
Receptet är enkelt: Så fort du får en chans, så fort minsta öppning uppenbarar sig, slår du till. Verbalt, vill säga. Inget fysiskt våld här. När din gamla mamma knorrar över sitt gamla hjärta kontrar du med, “Ja, men vi är nog alla lite hjärtlösa till mans!” och sen ger du henne en dunk i ryggen. Hårt. Det senare kan vara bra om din gamla mamma verkligen är skitgammal och tar så illa vid sig att det snörper sig kring hjärtat, för om du dunkar till skapligt hårt går nog hjärtat igång igen.
Pappor. De är bra på floskler typ, Ryck upp dig! Visa att du är MAN! Det är bara att spotta i nävarna och sen ut och jobba!
Jag antar att du hört det förut. Så, om du vet med dig att din gamle farsgubbe har problem med magen – ju större problem desto bättre – så kan du med stor framgång använda hans mage som vapen. När du tröttnat på tjatet om såväl din “slappa” livsstil som hans krångliga mage, tryck då i honom en rejäl dos laxerande medel. Sen är det bara att invänta effekten. Har du tur exploderar han i finsoffan och när han slokar som mest dunkar du honom uppmuntrande i ryggen med ett, “Seså, farsan! Ryck upp dig nu, va? Det känns kanske som att du sitter i skiten just nu, men det är bara att spotta i nävarna och ta nya tag!”
Egentligen är det bara din egen fantasi som sätter gränserna för dina åtgärdspaket i hämndens ljuva tecken. Men försök hålla det på en rimlig nivå. Överdriv nu inte utan arbeta utifrån proportionalitetsprincipen och inte bruka mer hämnd än nöden kräver, så att säga.
Och avvakta till efter jul. För i juletider ska vi vara snälla, även mot de stackars mindre vetande människorna.
