Arkiv för kategori ‘Familj’
Du bläddrar just nu i arkivet för kategori Familj.
29
Jan
2009
21
Jan
2009
Onsdagsrapport del 2 [Vemdalen]
Mobilfoto från tidigare idag, från morgonröken, för att vara mer exakt. Himlen hade spruckit upp och mitt i allt det grå kunde man skönja lite av solen, åtminstone för en kort stund.
Några morgonpigga skidturister syntes på parkeringen, bärandes på nyuthämtad utrustning från skidshopens uthyrning.
Framåt lunchtid tog vi bilen ner till “grannbackarna”, där det finns möjlighet till lite mer barnvänlig åkning. Ja, lite mer vuxenvänlig åkning också, för den delen. Bonuskillen E ställde sig på brädan och tog sig upp i liften, medan tjejerna fegstartade med barnbacken.
Sambo C och jag tog oss upp lite högre. Lite väl högt, tyckte jag. Inte för att det var läskigt eller så, utan mer för att när vi väl var uppe så hade fötterna domnat och jag hade hellre åkt pulka ner.
C måste förstås föreviga mig med mobilkameran där uppe, innan nedfärden. Eller så plåtade hon mest av försäkringstekniska skäl, typ en sån där före- och efter-bild. Hel. Trasig. Bra-att-ha. Värdelös. Undrar hur mycket hon får ut för mig om jag blir ett med en tall?
Inte många spänn.
Nåja, vi kom i alla fall ner helskinnade och satte oss ner på en bänk för att vila ut. Under tiden fortsatte barnen att roa sig i backarna.
Dotter M börjar bli riktigt bra på att åka och tar sig högre och högre upp i backen.
21
Jan
2009
Onsdagsrapport del 1 [Vemdalen]
Vi sökte vinter och snö och det var precis vad vi fick. Snöyra, blåst, minusgrader och gråsvart himmel. Jag klagar inte, för jag upplever hellre kyla och snö än plus sju och slask.
Det är glest med besökare här nu, vilket också är positivt. Man slipper märkesmarodörerna i pisten, ni vet de där som är så upptagna av att se så coola ut som möjligt, men manövrera skidorna lika illa som en snorunge som rattar farsans nya Audi.
Det är gott om plats i backarna också, så det finns utrymme att låta ungarna öva ordentligt utan att bli påkörda. Och så är det lugnt och skönt i korridorerna här där vi bor; det hörs inga skrianden, inga skränanden, inget fyllebråk, vi slipper zickzacka mellan spyor och tomma ölburkar och vi får sova ut ordentligt. Så, vädret till trots, på det stora hela kan man säga att vi har det rätt bra här.
Idag tittade till och med solen fram här – en stund. Nu är det grått igen, men det blåser inte lika hårt och det kan nog bli en ganska bra dag i backen.
Idag packar vi in ungar och hund och skidor i bilen och glider ner till ett av de intilliggande liftområdena. Barnvänligare backar där och jag har hittat en alldeles perfekt blå (lätt) backe som trots sin enkelhet bjuder på rätt bra lutning och ger bra fart.
Kanske slår jag till på en av de röda (medelsvåra) backarna under eftermiddagen. Det beror på vilket humör jag är på och om det finns någon ambulans som man kan förbeställa.
12
Jan
2009
22
Dec
2008
Hämnden är ljuv
Ja, men vi har väl alla en släng av ADHD? eller Vi är nog lite aspiga, allihopa! Känner du igen kommentarerna och har du tröttnat på att din omgivning ständigt nedvärderar dig med dylika fraser?
Då har vi medicinen som (kanske) råder bot på problemen!
Först och främst gäller det att försöka ha en dialog med idioterna som kommer med de här korkade kommentarerna. Snacka med dem. Förklara att du inte uppskattar att nedvärderas på det viset! Om de är dina vänner eller föräldrar eller partners värda namnet, då kommer de att lyssna och förhoppningsvis upphöra med sina lustigheter.
Dessvärre vet vi ju att alldeles för många inte lyssnar på det örat, utan fortsätter att rapa ur sig dumheter, och det är då det är dags att inse fakta – och slå tillbaka!
Hårt. Skoningslöst.
Receptet är enkelt: Så fort du får en chans, så fort minsta öppning uppenbarar sig, slår du till. Verbalt, vill säga. Inget fysiskt våld här. När din gamla mamma knorrar över sitt gamla hjärta kontrar du med, “Ja, men vi är nog alla lite hjärtlösa till mans!” och sen ger du henne en dunk i ryggen. Hårt. Det senare kan vara bra om din gamla mamma verkligen är skitgammal och tar så illa vid sig att det snörper sig kring hjärtat, för om du dunkar till skapligt hårt går nog hjärtat igång igen.
Pappor. De är bra på floskler typ, Ryck upp dig! Visa att du är MAN! Det är bara att spotta i nävarna och sen ut och jobba!
Jag antar att du hört det förut. Så, om du vet med dig att din gamle farsgubbe har problem med magen – ju större problem desto bättre – så kan du med stor framgång använda hans mage som vapen. När du tröttnat på tjatet om såväl din “slappa” livsstil som hans krångliga mage, tryck då i honom en rejäl dos laxerande medel. Sen är det bara att invänta effekten. Har du tur exploderar han i finsoffan och när han slokar som mest dunkar du honom uppmuntrande i ryggen med ett, “Seså, farsan! Ryck upp dig nu, va? Det känns kanske som att du sitter i skiten just nu, men det är bara att spotta i nävarna och ta nya tag!”
Egentligen är det bara din egen fantasi som sätter gränserna för dina åtgärdspaket i hämndens ljuva tecken. Men försök hålla det på en rimlig nivå. Överdriv nu inte utan arbeta utifrån proportionalitetsprincipen och inte bruka mer hämnd än nöden kräver, så att säga.
Och avvakta till efter jul. För i juletider ska vi vara snälla, även mot de stackars mindre vetande människorna.
