Arkiv för kategori ‘Kunskap’
Du bläddrar just nu i arkivet för kategori Kunskap.
20
Jan
2009
Tack som fan, knäppgökar!
Det här inlägget tillägnar jag en massa trevliga och roliga och empatiska och godhjärtade människor som tillsammans utgör hjärtat av adhdforum.se. Det är såna här människor som egentligen skulle finnas inom vårdapparaten, ni vet den där omtalade apparaten som ska ta hand om oss när vi mår dåligt.
Måhända fungerar vårdapparaten ganska bra på sina håll, men maskineriet börjar bli gammalt och slitet, det rasslar och låter illa och många delar borde ha bytts ut för länge sen.
Dessvärre har nog garantin på den här apparaten löpt ut för länge sen och har samma värde som den där vårdgarantin det så vackert talas om. Ja, jag ironiserar, för de flesta av oss vet ju att den inte finns på riktigt, åtminstone inte inom psykiatrin.
Men, åter till ämnet: Tack igen, tack som fan, alla ni medgalningar, alla bokstavsberikade och ADHD-begåvade, dampiga, ofokuserade, rastlösa; och tack alla ni med bonusdiagnoser såsom aspergers syndrom, tourettes, OCD och gud-vet-vad som lär både oss och andra att vi egentligen är precis som alla andra – bara lite annorlunda. Vi är inte konstigare än tanten som sitter i kassan på Konsum eller snubben som läser av el-mätaren eller snuten som ber oss att andas i alkoburken eller gubben som chefar på bankkontoret hemma… Ja, faktum är att vi finns representerade inom i stort sett alla områden. Och vi är inte knäppare än andra, och om vi är snäppet värre så har vi i alla fall papper på det.
Jag nämner inga namn här, eftersom glömska är ett stort problem när vi snackar neuropsykiatriska funktionshinder och ni kan hoppa upp och sätta er på att jag skulle glömma alldeles för många.
Och tack till dig. Ja, just DU. Du vet nog att det är dig jag syftar på och jag tycker att du ska suga åt dig lite extra och sträcka på dig.
Du.
Tack. Som fan.
22
Dec
2008
Hämnden är ljuv
Ja, men vi har väl alla en släng av ADHD? eller Vi är nog lite aspiga, allihopa! Känner du igen kommentarerna och har du tröttnat på att din omgivning ständigt nedvärderar dig med dylika fraser?
Då har vi medicinen som (kanske) råder bot på problemen!
Först och främst gäller det att försöka ha en dialog med idioterna som kommer med de här korkade kommentarerna. Snacka med dem. Förklara att du inte uppskattar att nedvärderas på det viset! Om de är dina vänner eller föräldrar eller partners värda namnet, då kommer de att lyssna och förhoppningsvis upphöra med sina lustigheter.
Dessvärre vet vi ju att alldeles för många inte lyssnar på det örat, utan fortsätter att rapa ur sig dumheter, och det är då det är dags att inse fakta – och slå tillbaka!
Hårt. Skoningslöst.
Receptet är enkelt: Så fort du får en chans, så fort minsta öppning uppenbarar sig, slår du till. Verbalt, vill säga. Inget fysiskt våld här. När din gamla mamma knorrar över sitt gamla hjärta kontrar du med, “Ja, men vi är nog alla lite hjärtlösa till mans!” och sen ger du henne en dunk i ryggen. Hårt. Det senare kan vara bra om din gamla mamma verkligen är skitgammal och tar så illa vid sig att det snörper sig kring hjärtat, för om du dunkar till skapligt hårt går nog hjärtat igång igen.
Pappor. De är bra på floskler typ, Ryck upp dig! Visa att du är MAN! Det är bara att spotta i nävarna och sen ut och jobba!
Jag antar att du hört det förut. Så, om du vet med dig att din gamle farsgubbe har problem med magen – ju större problem desto bättre – så kan du med stor framgång använda hans mage som vapen. När du tröttnat på tjatet om såväl din “slappa” livsstil som hans krångliga mage, tryck då i honom en rejäl dos laxerande medel. Sen är det bara att invänta effekten. Har du tur exploderar han i finsoffan och när han slokar som mest dunkar du honom uppmuntrande i ryggen med ett, “Seså, farsan! Ryck upp dig nu, va? Det känns kanske som att du sitter i skiten just nu, men det är bara att spotta i nävarna och ta nya tag!”
Egentligen är det bara din egen fantasi som sätter gränserna för dina åtgärdspaket i hämndens ljuva tecken. Men försök hålla det på en rimlig nivå. Överdriv nu inte utan arbeta utifrån proportionalitetsprincipen och inte bruka mer hämnd än nöden kräver, så att säga.
Och avvakta till efter jul. För i juletider ska vi vara snälla, även mot de stackars mindre vetande människorna.
9
Dec
2008
Halal-dag
Vad gör man en grå, trist tisdag? Jo, man tittar på teve. Jag föredrar soffläge och med laptopen justerad för bästa vy klickar jag mig fram till ett avsnitt av Halal-TV på SVT Play. Just det här avsnittet handlar om kostnaden för invandrare, alltså: Hur mycket kostar en invandrare och hur får man fram siffran? Eller snarare siffrorna, som de unga slöjbeklädda tjejerna kommer fram till. Och apropå kommer fram till, så… kommer man inte fram till särskilt mycket.
Vi får träffa ett kommunlaråd i Bromölla, en professor i Växjö, och vi får höra Jimmie Åkesson och Tobias Billström pladdra siffror. Vi lär oss egentligen inget nytt, åtminstone inte jag; jag visste redan att Sverigedemokraterna har tomtar på loftet, jag visste rdan att Billström är tråkig att lyssna på, och…
Nä. Det gav inte mycket.
Men när jag ändå klickade runt på SVT-sajten, så kunde jag inte låta bli att kolla in Betnérs klipp, de klipp som sänds inför de olika Debatt-programmen med Janne “Nu sköt jag mig visst själv i foten” Josefsson.
Här är ett av mina favoritklipp, där Magnus Betnér tycker till om sportjournalister:
20
Nov
2008
The Swedish Chef Syndrome?
Kul klipp från En Ding Ding Värld där vi får möta två amerikanskor som lider av Foreign Accent Syndrome. Det är faktiskt rätt fascinerande att höra dem, särskilt nr 2 som plötsligt en dag började tala med fransk brytning, trots att hon inte kan ett ord franska!
Kvinnan i huvudinslaget uppges lida av antingen ryska, svenska eller… – vad-det-nu-var. Jag har redan glömt, som bekant väntar jag själv på en diagnos av annat slag. När hon rabblar rotvälska låter det, i alla fall i mina öron, som finska. Nästan. Eller så svär hon, vilket är ungefär samma sak.
Kvinnan uppges ha drabbats av Foreign Accent Syndrome i samband med en bilolycka 1981. Efter en tyst period någon gång därefter började hon plötsligt bryta på en annan dialekt.
Det här är egentligen inte alls någonting nytt. För en massa år sen drabbades en hel stadsregion av fenomenet, troligen efter ett meteoritnedslag i närheten av Avenyn. Sen dess pratar alla skitkonstigt där…
29
Okt
2008
Jag är välkommen till Helvetet
Fan, vad kul det är med tester! I faktasökandet inför föregående utmaning, hittade jag Petras blogg, och bland inläggen presenterade hon resultatet av ett test hos Svensk-Finska församlingen i Sundsvall. 
Jag anade förstås redan att jag är satanist i deras ögon, men förvånades över att jag dessutom är vegan. Någon jävla ordning får det väl ändå vara! Bara för att jag anser att djur är individer så betyder det ingalunda att jag låter bli att käka upp dem!
Förbannade kristna stollar… 
