Arkiv för kategori ‘Memory Lane’
Du bläddrar just nu i arkivet för kategori Memory Lane.
Du bläddrar just nu i arkivet för kategori Memory Lane.
Wow! Äntligen en rolig utmaning! Bra att ha till hands en dålig bloggdag, som fröken Fräken skriver i sin blogg. Utmaningen kom just från denna fröken, som i sin tur fått den av ADDANNA, som fått den av någon som är Annorlunda, som fått utstå en massa Dravel, troligen på grund av bekanta som Petra och Mia och… ja, vi skulle kunna hålla på i evigheter med att försöka härleda den här utmaningen, men jag bryter där. Här. Eller nåt.
Utmaningen då… Reglerna är som följer:
- Skriv reglerna i ett inlägg och länka gärna den som har utmanat dig.
- Berätta 7 saker om dig själv (alldagliga och knäppa).
- Utmana 7 andra bloggare genom att länka till dem.
- Tala om för dem att de har blivit utmanade.
1) Jag har aldrig knarkat. Jag vet, det låter helskruvat, men det har liksom aldrig blivit av. Testade väl att röka på någon gång, och poppers vid något tillfälle, men det räknas inte riktigt. Det var bara småbus.
2) Jag har skallat Little Steven, gitarrist hos The Boss. Hårt. Det gjorde ont. Vi skrek högt, båda två, sen skrattade vi, skakade tass och gick vidare. Skilda vägar.
3) Jag har röstat moderat i många år. Gud, vad jag ångrar det! Men om Calle Bildt var partiledare skulle jag kanske inte ha lika mycket ångest. Förra gången röstade jag inte (vilket anses som hemskt av gamla stötar), och jag kommer inte att rösta nästa gång, heller. Om folkpartiet var liberala på riktigt så skulle jag nog rösta på dem. Men det är de inte.
4) Jag fiser. Ofta. Nä, jag fiser inte… jag orsakar skalv, fullt mätbara på Richter-skalan! När jag släpper loss jamar katterna av skräck och flyr in i närmaste skrymsle; hundarna gnäller och ylar och gömmer sig under bordet och barnen gråter.
Jag brukar skylla fjärtarna på medicinen. Eller kaffet. Och ibland på sambons matlagning. Det senare är rätt bra att skylla på, för hon är galen i vitlök och hennes vitlökskryddande skulle få vilken Rinkeby-krögare som helst att gråta av avund.
5) Jag läser Bamse. I smyg. När alla somnat. Jag brukar sno den ur handen på min slumrande dotter och kryper sen upp i sängen och njuter av Bamses spännande äventyr. Jag tror dessutom att jag är lite småkåt på Skalman.
6) Punkt 6 handlar om sex. Så lämpligt! Jag har skrivit massor av sexnoveller, men aldrig fått dem publicerade. Antagligen beror det på att jag är alldeles för självkritisk och slänger det mesta. Jag vill skriva den ultimata sexnovellen, men i slutändan blir det bara plumpa in-och-ut-historier som får Blondinbellas blogginlägg att framstå som litterära storverk.
Nu satsar jag på att skriva en bok för barn istället. Utan sexigt innehåll.
7) Jag har haft över tio bloggar i rullning - på samma gång. Två av dem var anonyma och skrevs under pseudonym. Lustigt nog återfanns där läsare från mina "riktiga" bloggar, fast de visste inte att det var jag som skrev dem.
Sånt är kul.
Jag är usel på matematik. Och läsförståelse. Därför blir det åtta punkter på en lista som enbart skulle innehålla sju punkter.
OK, och så måste jag utmana sju andra bloggare. Först väljer jag nog Mymlan, därefter BarbaGul och Katja. Fler hittade jag inte. Jag har nog inga bloggvänner, när allt kommer omkring. Hm…
Nu klickar jag på publicera-knappen innan jag ångrar mig…
… en trägång. Jag minns inte riktigt när jag vandrade fram längs den där gången och för vilken gång i ordningen.
Jag har för mig att det var höst och träden exploderade i gult och rött och orange, hela skogen stod i lövlågor och doften av fuktig jord och stanken av förmultnande blad ömsom kittlade, ömsom stack i mina näsborrar.
Mina tankar trivdes där i skogens brand, men jag själv önskade mig långt långt långt låååångt
Bort.
Hösten är inte min. Hösten har aldrig varit min. Jag skyr elden, oavsett dess form, oavsett om den bränner mig eller bara sticker mig i näsan.
Så jag gick där, fram och tillbaka, längs gången, gång
på gång
på gång
på gång
Släppte tankarna fria och lät dem springa av sig i skogen, lät dem rusa runt runt och betraktade dem medan de snubblade över rötter och stubbar, såg dem famla och ramla; såg dem kittla, hörde dem fnittra och ljudet av deras lek ekade ut över vattnet och spred stor ringar av obegripligheter, skapade svall som slog upp på stranden på andra sidan sjön…
De protesterade klädsamt när jag kopplade dem, men insåg att det inte skulle löna sig att slåss, och tillsamans vandrade vi hemåt igen.
Längs den där gången.
En gång.
För länge länge sen.