Arkiv för kategori ‘Nöje’
Du bläddrar just nu i arkivet för kategori Nöje.
Du bläddrar just nu i arkivet för kategori Nöje.
430 mejl ramlar in i inkorgen. Det är rätt många mejl. Det är rapporter som genererats beträffande trafiken till mina sajter; besöksstatistik, info om var besökarna kommer ifrån, vilka sökkriterier som används, etc… etc. Sen är det de vanliga skitmejlen från folk som inte har någonting att göra på jobbet, så istället roar de sig med att skicka meningslösa kedjemejl (om du inte skickar det här mejlet vidare till 100 polare så kommer du att vakna upp med bölder i hela ansiktet i morgon), varningsmejl angående virus som inte existerar, tycka-synd-om-mejl angående “försvunna” barn (som inte heller existerar), “roliga” bilder och powerpointbildspel och gudvetvad.
En festinbjudan hittade jag också. Julfest i Stockholm. Hade varit roligt att åka dit, men det känns lite overkill att köra 43 mil för att äta rosa julgröt och bälga i sig spetsad glögg. Jo, visst hade det varit skoj, även om jag redan vet hur kvällen kommer att se ut och hur den kommer att sluta. Jag vet att framåt morgonkvisten ligger en fyra till fem halvt medvetslösa festdeltagare utslagna på golvet och ur högtalarna skvalar finsk tango och festens värd står på balkongen och gör helikoptern åt grannarna. Tre dagar senare kommer jag att få mejl från samma festvärd, där han beklagar sig över sina oförstående, stroppiga grannar…
Nu har jag en del mejl att radera. Vi ses i nästa inlägg.
OK. Det var det. Jag hade inte många rätt där, vilket ändå känns bra för jag tolkar det som ett sundhetstecken. Det vore ju riktigt illa om jag hade alla rätt. Men två rätt hade jag: Kevin satt säkert och Johan hängde löst. Att den till synes stelopererade Robin blev kvar… ja, just det - ett rätt till. Summa tre rätt.
Den verkliga Idolen i mina ögon var Lars, killen som med självdistans och distans till tävlingsformen bjöd på Idol-kritik genom att häckla tävlingen med en underbar version av Claes-Göran Hederströms gamla melodifestivalsbidrag från 1968. Det var kärlek det. Banne mig. Jag tror att det var Lars som fick mig att fastna framför teven och motvilligt plåga mig igenom Idolkvällarna. För han kunde ju sjunga också – inte bara häckla.
Så. Det här var förhoppningsvis sista inlägget som Idol i den här bloggen. Nu ska jag googla på bästa sättet att rehabiliteras från Idol-tittande.
Ikväll såg jag Idol. Det ger en fingervisning om hur hög rolighetsfaktorn varit under kvällen. OK, jag ska erkänna att jag faktiskt sett flera avsnitt tidigare under den här säsongen. De första avsnitten med auditions är ju nästan ett måste och ett givet och smått svårslaget fredagsnöje, för det är alltid lika kul att se hur juryn reagerar på alla galningar som dyker upp för sin livs första audition.
Särskilt roligt är det att se hur de reagerar vid mötet med de riktigt kaxiga småkidsen, de som sen barnsben har indoktrinerats av fullkomligt omusikaliska föräldrar, ungar som kraxar som hesa kråkor men som under hela uppväxttiden fått höra att de sjunger som näktergalar. Ingen har dock upplyst dem om att de sjunger som storrökande näktergalar med halsfluss.
Ikväll åker Alice ut – bara så att ni vet det. Robin borde åka ut men tjejerna i stugorna kommer att hålla honom kvar i tävlingen. Däremot kan han sitta löst… eller, nja, det är svårt att säga. Det kan bli Johan mot Alice, för tyvärr inser inte alla att det är Johan som har “det” i den här tävlingen.
Kevin sitter säkert. Garanterat. Anna…? Osäkert, men jag tror hon sitter bra. Kanske löst… fan vet.
Nu trycker jag på “publicera”-knappen, innan resultatet kommer. Ska bli kul att se hur fel jag har. Eller rätt.
Ja, jag sa att rolighetsfaktorn var låg ikväll…
För den som eventuellt missat det så har SVT:s nyhetsuppläsare Rikard Palm “petats” från Prime Time och för oss som inte kan vara utan Rikard blir det till att sitta uppe sena nätter för att få chansen att njuta av hans fadäser. Rikard Palm är naturligtvis inte glad över degraderingen, vilket han kommenterar i Resumé.
Arbetsgivaren SVT skyller på besparingskrav och omorganisation.
Hallo…? My name is Rikard Palm. I’m calling from Sweden in Stockholm.
Angående inläggets rubrik: The Tokyo Earth Cake
Det finns artister som Per Gessle och Niklas Strömstedt, som skriver på ett upprop där de välkomnar en lag som gör skivbolagen till vår nya privatpolis. Att de sen själva fildelar eller snor andras upphovsrättsskyddade material, det är skitsamma.
Men så finns det artister som fattat galoppen och insett att man måste blicka framåt istället för bakåt, att den nya tekniken förändrar såväl musik- som filmbransch och att man måste hitta nya vägar för att sälja och för att nå ut till sina fans.
Timbuktu har alltså fattat det. Timo Räisinen har fattat det. Och naurligtvis har Monty Python fattat det…
[Inspiration från Mymlan]