Arkiv för kategori ‘Religion’
Du bläddrar just nu i arkivet för kategori Religion.
Du bläddrar just nu i arkivet för kategori Religion.
Fan, vad kul det är med tester! I faktasökandet inför föregående utmaning, hittade jag Petras blogg, och bland inläggen presenterade hon resultatet av ett test hos Svensk-Finska församlingen i Sundsvall.
Jag anade förstås redan att jag är satanist i deras ögon, men förvånades över att jag dessutom är vegan. Någon jävla ordning får det väl ändå vara! Bara för att jag anser att djur är individer så betyder det ingalunda att jag låter bli att käka upp dem!
Det mesta ligger nere nu. Inspirationen tryter. Orden. Eller… orden finns där; de snurrar ständigt omkring mitt huvud, likt månar och satelliter kring min planet.
Planeten Hjärnsläpp.
Jag kan inte samla dem. Sammanställa dem. Arrangera dem. Skakar dem av mig och låter dem falla ned på bordet och samlar snabbt ihop dem, men på något vis slinker de genom mina fingrar och flyr…
… sin väg.
Skummar andras bloggar. Fantasin tycks inte vara så mycket bättre på annat håll, heller. Det är FRA och Alliansen, FRA och Alliansen, FRA… och lite annat smått och gott. Eller… ja, det vanliga. Det finns ju en massa otroligt bra bloggar därute, det gäller bara att hitta dem.
Slutligen hamnar jag i Mymlans blogg. Det var ett tag sen jag läste där så jag stannar där en stund. Vill kommentera, men orkar inte ens det. Fast det är som vanligt bra läsning, och jag hittar alltid någonting intressant i såna bloggar; det är hos Mymlan jag upptäcker att jag helt missat att Anna Eklund, min gamla favoritkrönikör, är tillbaka igen. Det fick mig på lite bättre humör.
Orsaken till att jag missat Anna är troligen att jag har svårt att klicka runt hos Aftonho… bladet. Den påminner mer och mer om En Ding Ding Värld. Det enda som egentligen saknas är att Lotta Gröning ska gå ut med att hon kidnappats av rymdvarelser. Och att överbefälhavaren på rymdskeppet såg ut precis som Mona Sahlin. OK, ett dåligt exempel, kanske, för det vore ju inte helt osannolikt.
Apropå Aftonbladet så kommer jag att tänka på Magnus Betnér som är klok nog att undvika att prata med AB:s skvallerskribenter, och Magnus kunde vi häromkvällen se uppträda i moskén på Södermalm i Stockholm, och kanske var just det orsaken till att jag läste fel och tolkade rubriken på skärmdumpen här nedan som: "Så bra är muslimen - egentligen".
Det skrämmande är att det tog en stund innan jag insåg att det handlade om
müsli - inte om muslimer. Jag menar, så illa ställt är det med AB:s nyheter, att man faktiskt kan köpa att en sån artikel skulle kunna publiceras i AB.
Stort TEST "Vilken muslim passar bäst?" Aftonbladets panel testar fem olika sorters frukostmuslimer. Vilken muslim är DIN favorit? MMS:a bilden på din egen muslim - vinn en bok av Lotta Gröning!
Skulle du förvånas? Nej, troligen inte. Lustigt nog återfinns ännu ett typiskt Aftonbladet/Ding-ding-stycke alldeles nedanför müsli-grejen.
Så… nej, det är inte så konstigt om jag feltolkar rubrikerna i den där blaskan… Det är en riktigt ding blaska. Ding-ding.
Inte så ding-ding, men ändå roligt hittar jag i favoritfrökens blogg, nu i form av citat av barn. Jag känner igen några av dem och kommer fram till att de fortfarande är lika roliga som första gången jag läste dem. En av mina favoriter finns just där: "Mormödrar och farmödrar har väldigt stora behåar. De är så stora att jag får in hela rumpan och två knän i den ena gropen. I den andra får min bror plats", tycker 7-åriga Katja.
Åter till Mymlans blogg… Precis som min favvofröken F skriver hon en del kloka saker, men nu är det videoklippen jag fastnar för. Bra musiksmak, och bland godbitarna hittar jag stockholmsbandet Johnossi. Hörde dem för kanske något år sen eller så, men sen glömde jag bort dem. Inte för att de på något sätt var usla - tvärtom! - utan mest för att jag är otroligt glömsk.
Hursomhaver kan jag inte vara sämre, så jag måste också bjuda på ett klipp med Johnossi.
Inspirerad av en medlem i ADHD-forumet har denna lördag utropats till "Kaosdag" här hemma. För mig betyder det: Inga att-göra-listor, inga jobbprojekt (ofrivilliga, alltså), och inga schemalagda aktiviteter över huvud taget. "Kaosdag" betyder alltså att det är fritt fram att låta tankar rusa fritt i skallen, att låta hjärnan jobba precis som den vill, utan att försöka styra eller kontrollera dess irrfärder.
Handdatorn ligger tyst bredvid mig på skrivbordet. Inga larm, inga som helst påminnelser (ja, förutom medicin-pipet tidigare i morse), inget tjat. (Och apropå tjat sitter sambo C en trappa ner och pluggar. Eller stickar. Eller broderar. Eller läser kanske en bok, vad vet jag. Jag tror att även C är lite sugen på en Kaosdag, men frågan är om hon grejar det. C behöver nämligen sina rutiner och ritualer för att funka bra.)
Jag ägnar mig lite åt ett webbprojekt på uppdrag av en bekant, samtidigt som jag sitter och försöker knyta ihop min egen sajt. Inspirationen är det egentligen inget större fel på, problemet är att jag har alldeles för mycket spring och kryp i benen. Om jag inte vore så jäkla förkyld skulle jag utan att tveka dra igång gräsklipparen och meja ner hela trädgården i ett nafs.
Men jag vet hur det kommer att sluta; när jag som bäst går där och klipper upptäcker jag ett ovårdat buskage och jag parkerar maskinen, trevar efter sekatören i fickan och vips ligger jag på knä och ansar och rensar, och när jag sneglar åt sidan upptäcker jag ännu ett…
Och så där håller det på. Hyper-Börje vaknar till liv och lite lugn motion blir plötsligt till en svettig eftermiddag på knä, och när kvällen kommer känner jag mig ännu sjukare och baksmällan av trädgårdsjobbet kommer i form av en lång natt med hostattacker.
Nej, tack! Jag håller mig inomhus idag. Slappar. Slöar. Pillar lite med hemsidor och slösurfar, tittar på fåniga klipp från YouTube och läser senaste skvallret i Aftonhoran.
Det blir så bra så.
Min sambo C tycker att jag låter arg när jag blir arg. Hm, ja, det är väl liksom själva poängen med att bli arg? Eller? Som när jag igår låg väntade på att få läge att köra om lustigkurren som puttrade på halvfart på 90-vägen. Det är ju inga större problem; man väntar tills fältet är fritt, blinkar, och brummar förbi, bara.
Om man inte har en BMW-fjolla i arslet, vill säga. Jag vet inte vad det är med folk som kör BMW eller Audi (det tycks vara en speciell kategori av människor som kör såna bilar), men de saknar såväl blinkers som hastighetskontroll som trafikvett.
Så när jag blinkar och är på väg ut för att köra om, så gör fanskapet i BMW:n samma sak. Tack och lov så är man ju ganska luttrad och medveten om att den här kategorin bilförare inte tänker som alla andra, och med det i skallen kunde jag undvika en kollision. Men, som jag sa till sambon, det är ju inte så konstigt om det smäller på vägarna…
Sånt gör mig arg.
Andra arga människor finns att hitta i kyrkan. Metodistkyrkan, för att ta ett aktuellt exempel. Efter Magnus Betnérs besök i en Metodistkyrka i Göteborg så vaknade en mediakåt pastor från Vetlanda till liv och började yra om hädelse. Så han tänker anmäla Betnér, för just hädelse. Frågan är vart han vänder sig med sin anmälan? Troligtvis till någon överkucku inom hans församling, eftersom polisen knappast är intresserad av att inleda någon förundersökning baserad på vad någon homofobisk pastor tycker och tänker.
Pastorn har för övrigt en egen blogg. Kul läsning för de som trodde att medeltiden var över. Och precis som Betnér fascineras jag över att så många som aldrig träffat Jesus ändå är så säkra på vad Jesus tyckte och tänkte…
Webbredaktören på den kristna tidningen Dagen tyckte dock att Betnérs besök i kyrkan var annorlunda och roligt, vilket förstås väcker liv i ännu fler stollar.
Ja, precis. Stollar.