Arkiv för kategori ‘Sjukvård’
Du bläddrar just nu i arkivet för kategori Sjukvård.
1
Okt
2008
Vad gör det om jag förlorar en arm, jag har ju två!
Jag har tennisarm. Därom råder inga tvivel, utan jag har fått diagnosen och fått ett antal sprutor för att det ska bli bättre.
Tennisarm betyder inflammation i ett senfäste vid armbågens utsida, som Sjukvårdsrådgivningen så fint beskriver det. Min beskrivning lyder, Det gör jävligt ont, ta bort det nu!
Ungefär så. Det är jobbigt; man kan inte lyfta saker, varken tunga eller lätta föremål, och armen domnar av titt som tätt. Om det inte fixar sig snart, så blir det antagligen fråga om att operera, för jag har redan fått för många sprutor utan att det ger med sig.
En liten lustig jämförelse nu: Om jag har problem med en tennisarm säger folk, "Jamen, inte kan du gå omkring så, heller! Du måste ju gå till en läkare och få hjälp!" Just det. Min arm är i det närmaste obrukbar på grund av smärtan. Jag behöver hjälp. Vi har testat cortisonsprutor, nu blir det kanske operation.
Men när ADHD kommer på tal, då skruvar folk på sig och säger "smarta" saker som, "Men inte är väl du sån! Och OM du är sån så tycker vi ju om dej precis som du ÄR! Inte behöver du väl gå till nån doktor? Vad ska du med en diagnos till??"
Det är märkligt, eller hur? Jag tror att de här kommentarerna oftast kommer från personer som antingen 1) inte vet någonting om ADHD eller 2) inte tror på ADHD eller 3) är scientologer (vilken är som en kombo av 1+2 kryddat med en rejäl skopa hjärntvätt) 
För - bortsett ifrån att tennisarm är en inflammation medan ADHD är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning - i bägge fallen handlar det om något som hindrar mig i vardagslivet, något som kräver åtgärd för att jag ska kunna fungera någorlunda normalt. I bägge fallen uppsöker man läkare som med sin expertis och sitt kunnande kan vara behjälplig med de redskap som kan få mig att fungera.
Tennisarmen är redan diagnosticerad och åtgärden blir medicin och/eller en operation. Min misstänkta ADHD är ännu ej diagnosticerad, men när den väl blir det, så blir åtgärderna förhoppningsvis terapi, och troligen medicinering.
Därför behövs en diagnos. Skulle folk resonera på samma sätt kring en tennisarm? Eller - för att dra det till ytterligheter - ett stympat ben? Heter det då, "Nämen, varför behöver du hjälp med det, du har ju ett ben kvar" eller "äh, vi tycker om dej som du är, även om du är enbent"?
Skulle inte tro det.
Så, du som kliar dig i skallen och frågar dig varför jag prompt måste ha en diagnos - förstår du bättre nu…?
22
Sep
2008
Svammel om uteblivet kaos
Min första "Kaosdag" (se föregående inlägg) var lite… sådär. Jag kom på mig själv med att sakna mina nyinförda rutiner med Mapp&Lapp-systemet som jag införde för någon vecka sen. Tror jag att det var; ni vet, taskigt minne och noll tidsuppfattning är en härlig kombo!
En s k kaosdag är nog bra, men jag tror att jag var lite väl förväntansfull, och om man har förväntningar så faller ju hela grejen. Jag menar, tanken var ju helt enkelt att släppa loss och skippa alla måsten och listor och ta dagen som den kom. Dessutom var jag av någon orsak mer hyper än vanligt och lallade mest omkring rastlös. 
Apropå rastlös, ja… I fredags var det besök hos veterinären med unghunden P. Lite vägning, pill i öronen, en spruta och godis - och sen var det klart. Han skötte sig riktigt bra, reagerade inte ens när han fick sprutan, men han ogillade att veterinären tvingade honom att bära munkorg. Det tyckte jag också var lite onödigt, så jag bet henne istället. I benet. Hårt.
Ha! Det var hon inte beredd på!
18
Sep
2008
Den som väntar på nåt gott väntar alltid för länge…
Just nu pågår i USA AD/HD Awareness Week. Det vore någonting för Sverige att ta efter. Rejält med uppmärksamhet och en spark i arsel på politikerna, och med lite tur kanske sjukvården får resurser nog att utreda oss som går omkring och undrar… och undrar… och undrar…
… och undrar.
18
Sep
2008
Nyfiken på vital läsning?
Det är inte alltid så lätt att hitta vettig information i något ämne som man vill förkovra sig i, som i det här fallet - ADHD. Visst finns informationen, men det kan ta tid att hitta den och man blir sittande googlande timme efter timme.
Jag ska erkänna att jag till en början var en aning skeptisk när jag bjöds på länken till nättidningen Nyfiken Vital. Där har man lagt upp en särskild avdelning för just ADHD, och det såg inte fel ut. Men när jag ser en massa annonser för alternativa hälsokoster och sånt, då blir jag misstänksam. 
Det finns antagligen en och annan medicin i den alternativa floran som kan tänkas ha bra effekt, men jag har - liksom många andra - den åsikten att man främst ska prova och använda sig av riktiga läkemedel, och särskilt då om det handlar om viktigare hälsoproblem. Jag säger väl inte så mycket om någon sväljer kapslar för att bli av med ett par gram runt midjan, men annars tycker jag inte att man ska experimentera i livsviktiga frågor.
Hur som helst - Nyfiken Vital bjuder på en hel del tips värda att titta på, och en hel del läsning värd att sticka näsan i. Via en artikel på sidan kom jag själv över intressant läsning, som gör att jag sen några dagar har börjat få rätt hygglig struktur på min vardag. Jag kommer att återkomma till just det inom kort.
Jag kan också tipsa om läsning kring ADHD-tester, som kan vara intressanta för den som ännu inte tittat närmare på såna tester.
10
Sep
2008
Påminnelse
Ikväll klockan 23.05 går sista reprisen av "Mitt huvud är en torktumlare". I dokumentären berättar Pelle Fosshaug om sin ADHD-utredning och vi får ta del av resultatet av utredningen. Medverkar gör professorerna Christopher Gillberg och Russell A Barkley, samt journalisten Annika Sundbaum-Melin.
