P@kkaTH!

Tack som fan, knäppgökar!

Det här inlägget tillägnar jag en massa trevliga och roliga och empatiska och godhjärtade människor som tillsammans utgör hjärtat av adhdforum.se. Det är såna här människor som egentligen skulle finnas inom vårdapparaten, ni vet den där omtalade apparaten som ska ta hand om oss när vi mår dåligt.
   Måhända fungerar vårdapparaten ganska bra på sina håll, men maskineriet börjar bli gammalt och slitet, det rasslar och låter illa och många delar borde ha bytts ut för länge sen.
   Dessvärre har nog garantin på den här apparaten löpt ut för länge sen och har samma värde som den där vårdgarantin det så vackert talas om. Ja, jag ironiserar, för de flesta av oss vet ju att den inte finns på riktigt, åtminstone inte inom psykiatrin.

Men, åter till ämnet: Tack igen, tack som fan, alla ni medgalningar, alla bokstavsberikade och ADHD-begåvade, dampiga, ofokuserade, rastlösa; och tack alla ni med bonusdiagnoser såsom aspergers syndrom, tourettes, OCD och gud-vet-vad som lär både oss och andra att vi egentligen är precis som alla andra – bara lite annorlunda. Vi är inte konstigare än tanten som sitter i kassan på Konsum eller snubben som läser av el-mätaren eller snuten som ber oss att andas i alkoburken eller gubben som chefar på bankkontoret hemma… Ja, faktum är att vi finns representerade inom i stort sett alla områden. Och vi är inte knäppare än andra, och om vi är snäppet värre så har vi i alla fall papper på det.

Jag nämner inga namn här, eftersom glömska är ett stort problem när vi snackar neuropsykiatriska funktionshinder  och ni kan hoppa upp och sätta er på att jag skulle glömma alldeles för många.

Och tack till dig. Ja, just DU. Du vet nog att det är dig jag syftar på och jag tycker att du ska suga åt dig lite extra och sträcka på dig.

Du.

Tack. Som fan.