Mer än bara en fotnot
Det står en fot i vasken. En grön fot. Typ en julgransfot. Eller… ja, det är faktiskt en julgransfot. Om man känner mig så är det inte alls konstigt att det i slutet av januari står en julgransfot i vasken; faktum är att det i så fall är mycket märkligare att foten inte sitter kvar på granen, och att granen inte står kvar i TV-rummet. Det är konstigt.
Efter förra julen hittade vi julprydnader och dekorationer lite här och var, långt in i augusti, långt efter vårt julfirande. Ja, faktum är att det ju snarare var närmare stundande julfirande än föregående julfirande.
Hänger ni med? Om inte, så gör det inte så mycket. Jag kan berätta mer om det någon gång i nästa vecka. Eller till våren. Troligtvis står den där julgransfoten kvar i vasken, i väntan på att någon ska blaska den ren och förpassa den till källarförrådet.
Jag är inget vidare på fotarbete. Så är det bara.
430
430 mejl ramlar in i inkorgen. Det är rätt många mejl. Det är rapporter som genererats beträffande trafiken till mina sajter; besöksstatistik, info om var besökarna kommer ifrån, vilka sökkriterier som används, etc… etc. Sen är det de vanliga skitmejlen från folk som inte har någonting att göra på jobbet, så istället roar de sig med att skicka meningslösa kedjemejl (om du inte skickar det här mejlet vidare till 100 polare så kommer du att vakna upp med bölder i hela ansiktet i morgon), varningsmejl angående virus som inte existerar, tycka-synd-om-mejl angående “försvunna” barn (som inte heller existerar), “roliga” bilder och powerpointbildspel och gudvetvad.
En festinbjudan hittade jag också. Julfest i Stockholm. Hade varit roligt att åka dit, men det känns lite overkill att köra 43 mil för att äta rosa julgröt och bälga i sig spetsad glögg. Jo, visst hade det varit skoj, även om jag redan vet hur kvällen kommer att se ut och hur den kommer att sluta. Jag vet att framåt morgonkvisten ligger en fyra till fem halvt medvetslösa festdeltagare utslagna på golvet och ur högtalarna skvalar finsk tango och festens värd står på balkongen och gör helikoptern åt grannarna. Tre dagar senare kommer jag att få mejl från samma festvärd, där han beklagar sig över sina oförstående, stroppiga grannar…
Nu har jag en del mejl att radera. Vi ses i nästa inlägg.