Piiiiiiiiiip! Glöm inte att blogga!
Piiiiiiiiiiip! Ta medicinen! Piiiiiiiip! Häng tvätten! Piiiiiiiiip! Töm diskmaskinen! Piiiiiiip! Hämta in posten! Piiiiiiiiiiiiiiip! Har du knäppt gylfen?
Ungefär så har det låtit hela dagen här hemma. (Faktum är att det pep till just nu, i skrivande stund.) Det piiiiiiiipande ljudet kommer från min handdator, en HP iPAQ 214 Enterprise - eller polarn, som den även kallas. En digital polare, vars främsta uppgift är att sparka mig i häcken och se till att jag gör det jag planerat att göra.
Hittills är jag mycket nöjd med den och det fungerar faktiskt riktigt bra. Pda:n
synkar med Outlook i min bärbara, vilket gör det hela ganska enkelt. Med lite tangentbordspolka och pekfingervals dansar jag in morgondagens planer i Outlooks kalender, och eftersom handdatorn (pda:n) är ansluten till mitt bärbara dansgolv, så hamnar alla uppgifter i pda:n i ungefär samma ögonblick som jag tänker ut dem. Nåja kanske inte riktigt så snabbt, men närapå, i alla fall.
För den som är ute efter teknisk onani, så kommer jag att skriva lite mer och bjuda på utförligare synpunkter på handdatorn och dess tekniska specifikationer på huvudsajten inom kort. Om man inte kan hålla sig till dess - googla!
Enda kruxet med handdatorn är att den piper lite för ofta, men det beror mer på handhavandet än på själva datorn; jag måste lära mig att försöka lägga upp arbetet lite bättre, för som det var under dagen upplevde jag det mest som oerhört stressigt. Å andra sidan träffade varje spark från Polarn rätt upp i Götebo… ja, rumpan då, och jag fick faktiskt allt uträttat.
Så, den funkar alltså, men den vill att jag jobbar mer än jag själv vill göra, och för att inte gå in i dörren (det är ungefär som att gå in i väggen, men det är inte längre på tapeten) så bör jag nog dra ner på tempot.
Teknik is da shit!
En fin dag idag! Soligt, lite blåsigt men soligt. Vanligtvis brukar jag piggna till lite när solen skiner, men idag känner jag mig mest lat och ofokuserad.
Sambo C går omkring och svär över sin gamla dator, för trots upprepade försök att få lite liv i den gamla maskinen så är det som att någon installerat Karlssons klister i den. Och sirap. Och långfil.
Nu sitter C och skummar webben på nya bärbara och förhoppningsvis hittar hon snart en vettig arbetsmaskin.
Själv har jag hittat den PDA (handdator) som jag tror kommer funka bäst och som kan hjälpa mig göra vardagsrutinerna lite enklare.
On Off
[bakgrundsmusik: radiohead | paranoid android]
Kan robotar verkligen ersätta människor? Javisst! Nåja, inte i alla lägen, men roboten har länge kunnat utföra svåra och monotona arbe
tsuppgifter i ex vis fabriksmiljö. Det är inget nytt. Och idag finns små robotar som kan utföra enklare göromål i hemmet, som att dammsuga eller att klippa gräset på tomten.
Men en robot som kompis? Kan det vara något? Eller som…
… sexpartner? Det finns faktiskt de som tror att vi i framtiden kommer att skaffa oss en robot att plocka fram när det pockar i kalsonger och trosor. Dagens robotar utvecklas i Japan (som för länge länge en sprungit om amerikanerna i konsten att hitta på konstigheter) och blir allt mer verkliga. De ser ut som människor, rör sig som människor, pratar som människor, reagerar som människor.
Måhända kan de uppfattas som lite… ja, låt säga frånvarande, kanske lite som drogade, men det är väl ungefär som att gå hem med någon från krogen tillsammans med kvart-i-tre-ragget.
Nu ser vi fram emot den dagen vi kan köpa flickvän/pojkvän på Siba eller On Off. Och frågan är: Kommer man att hitta robotarna på avdelningen för datorer - eller husgeråd?