20
Jan
2009
Tack som fan, knäppgökar!
Det här inlägget tillägnar jag en massa trevliga och roliga och empatiska och godhjärtade människor som tillsammans utgör hjärtat av adhdforum.se. Det är såna här människor som egentligen skulle finnas inom vårdapparaten, ni vet den där omtalade apparaten som ska ta hand om oss när vi mår dåligt.
Måhända fungerar vårdapparaten ganska bra på sina håll, men maskineriet börjar bli gammalt och slitet, det rasslar och låter illa och många delar borde ha bytts ut för länge sen.
Dessvärre har nog garantin på den här apparaten löpt ut för länge sen och har samma värde som den där vårdgarantin det så vackert talas om. Ja, jag ironiserar, för de flesta av oss vet ju att den inte finns på riktigt, åtminstone inte inom psykiatrin.
Men, åter till ämnet: Tack igen, tack som fan, alla ni medgalningar, alla bokstavsberikade och ADHD-begåvade, dampiga, ofokuserade, rastlösa; och tack alla ni med bonusdiagnoser såsom aspergers syndrom, tourettes, OCD och gud-vet-vad som lär både oss och andra att vi egentligen är precis som alla andra – bara lite annorlunda. Vi är inte konstigare än tanten som sitter i kassan på Konsum eller snubben som läser av el-mätaren eller snuten som ber oss att andas i alkoburken eller gubben som chefar på bankkontoret hemma… Ja, faktum är att vi finns representerade inom i stort sett alla områden. Och vi är inte knäppare än andra, och om vi är snäppet värre så har vi i alla fall papper på det.
Jag nämner inga namn här, eftersom glömska är ett stort problem när vi snackar neuropsykiatriska funktionshinder och ni kan hoppa upp och sätta er på att jag skulle glömma alldeles för många.
Och tack till dig. Ja, just DU. Du vet nog att det är dig jag syftar på och jag tycker att du ska suga åt dig lite extra och sträcka på dig.
Du.
Tack. Som fan.
21
Aug
2008
Bloggflytt?
Jag funderar på att flytta bloggen till min egen domän, men jag har beslutsångest. Tanken med den här bloggen var först att jag skulle skriva helt anonymt, under pseudonym. Men knappt hade jag kommit igång förrän jag bestämde mig för att det skulle ske under eget namn. Jag ogillar att dölja saker och ting, och varför skulle jag egentligen dölja min egen person? Varför skulle jag behöva skämmas över andras fördomar och okunnighet?
Blogger är ett alldeles förträffligt verktyg för bloggare och jag är rätt nöjd med det. Det kostar gratis, det är enkelt, det är ganska stabilt. Att valet föll på Blogger beror på dessa fakta, plus det faktum att det går oerhört snabbt att komma igång. Allt som krävs är ett Google-konto, och några musklick senare är man igång.
Men Wordpress är bättre, det är nog en av mina favoriter bland den uppsjö av webbverktyg som florerar på nätet. Nu finns Wordpress som en gratistjänst på webben, men det ultimata är att ladda upp det på egen server och administrera det helt på egen hand. Det ger total kontroll och frihet och möjligheterna att konfigurera verktyget blir betydligt fler än om jag lägger det under wordpress.com.
Kruxet är att jag framför mig ser hur jag sitter och lägger över alla gamla inlägg i den “nya” bloggen. Det är en massa arbete, men om jag ska flytta bloggen ska de gamla inläggen följa med. Punkt slut. Även om mina inlägg förefaller osammanhängande, så ingår de ändå i bilden. I min bild, i alla fall.
Jag hade runt 43 mil (tillbakaresan) att fundera på saken och jag tror att det lutar åt Wordpress. Dessutom är det kul och är lite som terapi; jag kan sitta i evigheter och fokusera när det är intressant nog, som att pula med något webbrelaterat, eller skapa loggor eller trixa med bilder i Photoshop.
Ja. Så får det bli.
